header

Ruby Cup in LungaLunga
Ett projekt som främjar jämställdhet, hälsa, utbildning och miljö

Nikumbuke

Bendettah Muthina Thomas dröm var att bli lärare. Men pengarna räckte inte till en lärarutbildning. Hennes naturliga fallenhet för att undervisa gjorde att hon ändå alltid hamnade i situationer där människor drogs till henne för att lära sig mer.

När hon startade Nikumbuke (som betyder 'remember me') var det med målet att stärka kvinnorna som levde under mycket fattiga förhållande genom utbildning och bättre hälsa. Verksamheten växte och idag finns det kvinnogrupper i sex byar i och runt LungaLunga. Längst bort bor massajerna, dit får man åka motorcykel genom bushen i drygt en timme. Det gör Bendettah och hennes anställda på kvinnocentret en gång i veckan.

Kvinnorna träffas i två timmar en eftermiddag i veckan för att lära sig läsa, skriva och räkna, men också för att prata om vikten av god hälsa och familjeplanering. För kvinnorna är detta också ett andningshål i en tuff vardag och möjlighet till systerskap.
På lördagarna är det de unga flickorna och tonåringarna som får undervisning. Gruppen kallas The Stars och tjejerna är i åldern 5-16 år. De får läxhjälp och pratar om allt från hygien och pubertet till hur kvinnokroppen fungerar och rätten att säga nej.

Kvinnocentret Nikumbukes största inkomstkälla är volontärer. Men antalet volontärer varierar och gör centret med sina fem anställda väldigt sårbart. Därför är målet att hitta något större projekt som gör att hela kvinnocentret - och kvinnorna - blir långsiktigt självförsörjande.

 

Bendettah

Bendettah drömde om att bli lärare, men hennes pappa som hade tio barn med två fruar hade inte råd med utbildningen. 
Nu har hon prisats internationellt för hur hon driver kvinnocentret Nikumbuke och stöder över 500 kvinnor och tjejer i allt från att läsa och skriva till hälsa och driva eget.

Bendettah Muthina Thomas är 44 år och startade kvinnocentret 2012 efter att i fyra år drivit ett liknande center i någon annans regi.

– Nu har vi verksamhet i sex byar förutom i LungaLunga, berättar hon stolt.

En dag i veckan samlas kvinnorna i någon av byarna för att under några eftermiddagstimmar få undervisning i att läsa och skriva på engelska, men också att räkna. Utbildningspasset avslutas med en stunds hälsolära där allt från vikten av hygien och familjeplanering till hur man undviker HIV och malaria står på schemat.

För många av kvinnorna är mötet veckans höjdpunkt. Det handlar inte bara om att de vill lära sig, umgänget ger också styrka och stöd i vardagen. För många är Bendettah en klippa och trygghet de vänder sig till när de behöver råd och stöd.

När man hör Bendettah berätta om sitt liv förstår man att det alltid har varit så. Hon fick visserligen inte gå någon lärarutbildning, men under några år i 20-årsåldern, så jobbade hon ändå som lärare i grundskolan. Många skolor anställer nämligen egna extralärare, som kan vara outbildade men ändå duktiga pedagoger. Bendettah, berättar att hon är behörig att utbilda lågstadieelever, jobbade så i fem år och gjorde ett så bra jobb att hon fick flera utmärkelser.

– Men jag tjänade mindre än 15000 Kenyaschilling (cirka 1400 svenska kronor) i månaden. Det kunde vi inte leva på, så jag fick sluta, säger Bendettah, som älskade själva jobbet.

I stället flyttade den unga familjen till LungaLunga där hon sålde begagnade kläder på marknaden i mer än tio år. Men ryktet om vilken bra lärare hon var spred sig snabbt och föräldrar skickade dit sina barn som behöver extra stöd med skoluppgifterna, framför allt i matte som är Bendettah älsklingsämne.

Det var det ryktet som gjorde att hon också blev handplockad att hjälpa till i Project Africa, när det startade i LungaLunga 2008. Då hade hon redan varit involverad i olika sociala projekt. Bland annat hade hon startat en verksamhet med mikrolån för att hjälpa kvinnor att starta egna verksamheter.

Bendettah byggde upp verksamheten, men var beroende av andras beslut och tyngd av en hög hyra. När hon fick besked om att verksamheten i LungaLunga skulle avvecklas beslutade hon sig för att fortsätta på egen hand. Det var en tuff period där hon fick förlita sig på ekonomiskt stöd från sin man. Men med hjälp av tidigare svenska volontärer och ett amerikanskt universitet kunde hon ansöka om att starta sin egen NGO, köpa mark och bygga ett nytt kvinnocenter för undervisning, enklare sjukvård och logi för volontärer.

I dag har hon sex anställda, tre lärare, en sjuksköterska, en hushållerska och en nattvakt. Förutom utbildningen av kvinnorna, finns det också en yrkesskola för unga tjejer som vill bli sömmerskor och datautbildning för både flickor och pojkar.

Det är volontärerna som är den stora inkomstkällan. Centret har också stöd av den svenska ideella organisationen Fromone2another, som bland annat består av före detta volontärer. De betalade till exempel för bygget av volontärernas hyddor och sponsrar highschoolstudier för ett 60-tal tjejer, som är medlemmar i Nikumbuke. Kvinnocentret får också stöd av ett universitet i Wisconsin, USA, som bland annat skänkt vattentankar till alla byar och som också satt igång ett projekt där man odlar och tar hand om Moringaträd, vars löv är superrika på vitaminer och mineraler.

Bendettah är gift och har tre barn. Hon träffade sin man redan i highschool, men ville inte binda sig då. När han sökte upp henne senare blev de ett par och gifte sig på afrikanskt vis. Hans föräldrar gav hennes familj tre getter.

– Dom skulle säga vad de ville ha, men pappa sa att viktigast för honom var att hans dotter var lycklig.

2010 gifte de sig för andra gången – i kyrkan i LungaLunga där hon är mycket aktiv. Det ville de göra för att kunna ta nattvard och visa sig vara kristna på riktigt.

– Det var ett stort bröllop med tusen gäster, berättar Bendettah.

Hennes man Boniface har varit ett stort stöd för henne, inte minst när hon startade kvinnocentret, och han har sin eget företag i byn. De bor en bit utanför själva byn med yngsta dottern. Den äldre dottern och sonen går på internatskola, som de flesta highschoolelever gör i Kenya.

I anslutning till huset har de ett 15-tal getter, som Bendettah kallar sin livförsäkring.

– Om det är så att vi inte har några inkomster och jag inte kan betala ut lön, då får jag slakta några getter, säger hon.

Bendettah är högt älskad och uppskattad av många. I oktober 2013 fick hon ta emot ett fint internationellt pris i Womens World Summit Foundation, i konkurrens med kvinnor från hela världen.

– Jag hade inte råd att åka till prisutdelningen i Schweiz, säger hon och avslöjar:

– Men för prispengarna ställde jag till med en stor fest. Och så köpte jag stolar och tallrikar, så vi kan ha andra större sammankomster här i framtiden.

Bendettah älskar sitt jobb med och för kvinnorna.

– Jag är så stolt över dem och det de åstadkommer, säger hon.

Drömmen är att projektet ska ha egna lokaler i alla byar – och att hon ska hitta en sätt att få en regelbunden inkomst till centret så att hon inte behöver oroa sig för framtiden.
 
Text och bild: Christina Lundin